Den här helgen blev inte direkt som planerat. I fredags landade jag hemma för en kontorsdag efter en händelserik vecka men jag kände ganska snart att jag var på väg att bli sjuk. Några timmar senare var jag riktigt hängig och har sedan varit sängliggande hela helgen. Inte ens värktabletter och febernedsättande har kunnat råda bot på den här elaka sjukan jag fått tag i, men nu tror jag att det går åt rätt håll.
När jag blir ofrivilligt nedbäddad såhär i början av februari drömmer jag mig bort till våren och försöker intala mig att den inte är allt för långt borta. Den här tiden på året längtar jag i regel så mycket efter den varmare och ljusare tiden på året att jag blir sugen att dra igång med årets sådder.
Trots att jag vet att jag under förra sommaren uttalade meningen ”Nej, jag ska inte hålla på med sommarblommor mer! Från och med nu ska jag bara plantera perenner. Det tar för mycket tid annars!” så står jag här nu i början på året med flera nya fröförpackningar som på något sätt har letat sig in i mitt hem. Men jag vet ju, att det är samma sak varje år. Där i april/maj när allt ska skolas om då undrar jag vad sjutton jag har ställt till med, men sen när allt är nere i jorden känns det bättre igen.
Att kunna ställa den här sortens buketter från sin egen trädgård på matbordet är en lyx, värd lite slit såklart. I år finns det också en hel del grönsaker bland frösorterna som jag hoppas ska intressera barnen att vara med och odla. Efter att jag såg Hanna Wendelbos såkalender blev jag inspirerad att göra en likadan, så när orken har återvänt i kroppen ska jag sätta ihop en för mina sådder och börja förbereda för att sätta ner de första fröerna i jorden.
Till dess, vila.
